Istället för att skriva ett långt inlägg, låter jag se det själva. Onekligen skrämmande.
watch?v=YfKip9YSXeEwatch?v=Fd_02M3uDyI
Andra bloggar om (bloggar.se): Chavéz, Hugo Chavéz, VenezuelaPosted in Aktuellt, Sydamerika, Uncategorized having 6 comments »
Man blir lika nedstämd varje gång rapportering kring FARC kommer på tapeten. Jag har följt rapporteringen sedan jag reste till Venezuela i början av januari. Det handlar inte om några små enstaka felskrivningar utan historielösheten och valet att blunda för fakta är genomgående i hela rapporteringen.
Det började i våras med demonstrationer som av någon underlig anledning blev förstasidestoft på SvD trots att de var anordnade av regeringen (a lá Sovjetunionen). Till och med Ingrid Bentantcourts (presidentkandidaten som nu är fri) egen familj avfärdade demonstrationen som propaganda från regeringens sida. Trots detta agerade Svd som de gjorde. I samma veva sträckte Hugo Chavéz ut handen för att återuppta förhandlingarna, men detta utelämnades helt i media. Det fanns då en rädsla både från USA’s och Colombias sida att Hugo Chavéz skulle lyckas förhandla fram ett frisläppande. En rädsla som infunnit sig fram tills för några dagar sedan då Ingrid Bentancourt blev frisläppt.
Om vi istället hoppar till dagens händelser är inte rapporteringen mindre skrämmande. DN rapporterar, troligen saxat från regeringspressmeddelande, att Colombia jublar över fritagandet. Vilka är det som jublar? I Göteborgsposten skrivs det:
Toppmilitärerna och försvarsministern utropade seger. “Farc är slut. Det är schackmatt”. TV basunerade ut att folk stormade gatorna i glädjeyra. Det förefaller fabricerat: på de platser där “spontana demonstrationer” sades äga rum fann jag inga. Inte heller de gatuförsäljare och poliser som varit på plats under dagen hade sett dem. Däremot frågade en fotograf från tevekanalen City TV, som var på jakt efter bilder på det omtalade firandet, om jag kunde göra segertecken framför kameran och säga att det var på grund av fritagningen …
När alterntiva källor presenteras i DN klargörs det flera gånger att personerna är starkt färgade av FARC. Det kan mycket väl stämma och jag säger inte på något sätt att Anncol skulle vara objektiv, men de han säger är inte mindre färgat än de regeringspressmeddelanden som okritiskt basuneras ut av det svenska mediaetablissemanget. I artikeln skrivs det att
Enligt nyhetsbyrån finns det mycket som tyder på att Farc var i färd med att lämna över fångarna när colombianska militären gensköt gerillan. Anncol stödjer sig på uttalanden från två analytiker, Luis Britto Garcia och Pascual Serrano, samt tidningsuppgifter och Ingrid Betancourts egen version av operationen.
Jag låter det vara osagt om detta skulle kunna vara sant eller inte, men scenariot är inte otroligt. Precis som jag skrev tidigare har det legat och ligger i USA’s och den Colombianska regeringens intresse att kamma hem den mediala vinsten i detta kidnappningsdrama.
Slutligen finns det en viktig del som de svenska mediaetablissemanget missar. Den är kopplad till den vanliga historielösheten i rapporteringen. Jag måste också påpeka att jag inte på något sätt anser att de FARC gör är rätt. I den världsrörelse som Ungsocialisterna är en del av finns det många medlemmar som fallit offer för FARC.
Men, regeringsstödda “deaths squads” (högerparamilitära grupper med hjälp från militären) står för 80 procent av alla människorättskränkningar, fackligt aktiva dödas på löpande band av “death squads” och många fackligt aktiva väljer att gå in i FARC för att över huvud taget kunna föra något sorts politisk aktivism*. Det är också här nyckeln finns till om hur man kan bekämpa FARC; gör colombia till ett demokratiskt samhälle så kommer FARC dö av sig självt när människor väljer organisera sig i partier och organisationer. Idag är detta näst intill omöjligt när trackaserier, mord och tortyr väntar för de som väljer en annan politisk agenda än regeringens.
Svensson skriver bra om Biobränslen och orsaken till livsmedelskrisen. Trotten om uppsägningarna på Volvo. Alliansfritt om FRA. Åsman skriver också om fritagningen av Ingrid. Jinge om Reinfeldt och lögner. Loke om ultravänstern.
Andra bloggar om (bloggar.se): Chavéz, Colombia, demokrati, DN, FARC, Hugo Chavéz, Ingrid Bentancourt, Politik, svd, uribe, USAPosted in Demonstrera, Sydamerika, Världen, historia, media having 3 comments »
Som det mesta annat så har även den gamla hederliga imperialismen blivit något omodern i sin gamla form. Den har därför behövt en ny förpackning. Något den hittat i så populära ord som demokrati och frihet samt alla positiva ord som kan tänkas gå att sammanfoga med ordet marknad. Denna ompaketering betyder inte på några sätt att den har förlorat i effektivitet. Dvs resurser fördelas på samma smutsiga sätt från fattiga arbetande människor till främst rika vita män så som alltid skett så länge imperialismen har funnits. Liksom alltid stöds kapitalets intressen av mäktiga stater som är beredda att använda vapen men också andra metoder för att tvinga fram sin vilja. Ett av dessa är givetvis USA och ett av USA:s instrument i detta smutsiga politiska spel är organisationen National Endowment for Democracy (NED). Internationalen publicerade en intressant artikel om USA:s politik och NED:s folkrättsvidriga aktiviteter. Där står bland annat:
”NED:s deltagande i destabilisering av regeringar runt om i världen är idag väldokumenterat, inte minst dess roll i statskuppen mot Hugo Chávez i april 2002, diverse aktioner för politisk påverkan från destabiliseringen av Haitis president, Jean Beltran Aristide, till bildandet av organisationen OTPOR i Serbien och deltagandet i de olika ”färgrevolutionerna” som USA har iscensatt mot diverse oönskade regeringar runt om i till exempel Östeuropa.
NED är klassad som en frivilligorganisation i USA, men finansieras nästan uteslutande genom utrikesdepartementets budget för landets ”biståndsorganisation” USAID, enligt beslut taget av kongressen. För att behålla skenet av att det handlar om en privat organisation får NED ytterligare ”gåvor” från diverse stiftelser, som Smith Richardson Foundation, John M. Olin Foundation och Lynde and Harry Bradley Foundation – alla dessa är indirekt finansierade ur USA:s statskassa.”
Artikeln är dessutom kryddad med lite kopplingar både till vårt svenska Timbro och Mauricio Rojas.
Läs mer här.
Andra bloggar om (bloggar.se): Chavéz, Haiti, Imperialism, Mauricio Rojas, statskupp, Timbro, USAPosted in Ideologi, Sydamerika, Världen, liberalism having 1 comment »
I ett latinamerika som i allt större utsträckning slår sig fri från epitetet “USA’s bakgård”. En kontinent som i flera hundra år varit en Gott och blandat påse för de västerländska kapitalintressena är det tråkigt att se svensk mediaetablissemangets rapportering. En rapportering så historielös, en rapportering med sådan hänsynslöshet mot de som folket i latinamerika kämpat i 500 år för måste uppmärksammas.
Det började med oss Europeer som totalt tömde landet på rikedom med 150 miljoner döda som följd. Vi skickade ner 8 miljoner människor till döden, i förmodligen världens största silvergruva, för att möjliggöra den Europeiska industrialismen. Att en indian överlevde mer än fyra års arbete gruvstaden Potosi var mycket ovanligt. Gruvorna som tömdes på metaller och de bördiga landskapen som förstördes av Europeernas profitmaximering kan räknas otaliga. Latinamerikas straff var dess rikedom.
När USA fått sin självständighet tog de över dödandet och utsugningen. Resultatet blev att det idag inte finns ett enda land i hela Latinamerika som inte fått känna på deras nordliga grannes välvilliga dödande. Ibland sägs det att det handlat om störtandet av socialistiska regeringar, men det är ett grovt missförstånd. Att benämna alla demokratiska framsteg i Latinamerika som kommunistiska konspirationer var endast retorik för att rättfärdiga sitt handlande i västvärlden. Drivkraften har istället legat i att det aldrig får skapas “ett bra exempel”. Om ett folk lyckas lyfta sig själva ur sitt eget elände skulle detta få ohanterbara konsekvenser i resten av kontinenten för de amerikanska företagen.
Ett bra exempel är Guatemala: 1944 efter en liberalt präglad revolution påbörjades en jordreform för att stärka den kapitalistkt präglade bondeekonomin. Jordreformen berörde endast improduktiva landområden och alla markägare ersattes med statsobligationer. Dessutom startades sociala program för att få bukt med analfabetismen. Problemet var det ökända företaget United Fruit, idag Chiquita, och dess intressen i landet. En internationell mediakampanj startades och OAS (Organization of American States) skrek hysteriskt “Järnridån håller på att ner över Guatemala”. 1954 var USA tvugna att visa Guatemala vad som var tillåtet och vad som inte var tillåtet: amerikanska F-47:or bombade landet sönder och samman. Nio år senare sade Dwight Eisenhower:
Vi tvingades att göra oss av med en kommunistisk regering som hade tagit makten
Idag är Guatemala en av latinamerikas fattigaste länder.
USAs ekonomiska intressen är inte mindre i Latinamerika idag. Den enda anledningen att det inte fungerar med samma retorik som 1912 är att det fanns, både under 50-talet, men också idag en annan internationell opinion som motsätter sig nyliberalism och imperialism:
Den dag är inte långt borta då vårt land kan markeras med tre stjärnbarner lika långt ifrån varandra: ett i nordpolen, ett i Panamakanalen och ett i sydpolen. Hela halvklotet kommer i realiteten tillhöra oss. Det gör det ju redan moraliskt på grund av vår överlägsenhet - President William H. (USA) 1912
Det är i detta historiska perspektiv man måste se USAs krampaktiga försök att bevara sitt inflytande i i Latinamerika. Man kan tycka vad man vill om Hugo Chavez i Venezuela och Rafael Correa I Ecuador, men att förneka dem rätten att ta tillbaka det som tillhör deras folk är inget annat än gammal unken kolonialrasism.
Att Latinamerika nu blir allt mer självständigt är glädjande och vi får hoppas att latinamerikas folk får den utveckling de är värda. Efter två månader i Venezuela har jag åter fått tillbaka den politiska lågan och kommer behandla Chavez i framtida inlägg med en kritik från vänster. Det enda jag kan försäkra er om såhär i förväg är att aldrig läsa DN eller SvD när det gäller rapportering kring Chavez. Ett tips är http://www.venezuelanalysis.com/
Roya & Matilda skriver om svensk migrationspolitik. Svensson om liberalism. Trotten om Niklas Wykman hot om avhopp. Henrik Alexandersson om EU’s nya förslag att registrera alla bloggar. Arbetarens Klimatblogg skriver om platteve.
Andra bloggar om (bloggar.se): Chavéz, chiquita, DN, frihet, guatemala, Latinamerika, media, Politik, svd, Sydamerika, tortyr, USA, VenezuelaPosted in Sydamerika, Världen, media having 7 comments »
Jag har alltid fascinerats av hur borgerliga ledarsidor mm frånser fakta eller ljuger. Hur de skapar en sanning som sedan trummas ut till breda läsarkretsar och sedan blir till sanning. Det jag fascineras över är hur de tänker när de gör det. Beror det på okunskap i en fråga? Att de blir blinda för fakta i sin övertygelse om hur världen ser ut och på grund av synen att allt som kan ses som det minsta liberalt per definition är gott.
Eller handlar det om medvetna och systematiska lögner med målet att förvrida verkligheten och människors åsikter? Understödjer de alltså medvetet i vissa sammanhang förtryck och bortser från exempelvis att människor mördas för att det finns ekonomiska vinster att göra för företag? Undertrycker de medvetet demokratiska uttryck för att de inte passar in i rätt borgerliga sammanhang? Är de med andra ord onda?
Senast skrevs det på DN:s ledarsida att valen i Venezuela är ofria. Som en annan bloggare, Third world, påpekar så framhåller internationella valobservatörer valen i Venezuela som korrekt genomförda. Hoten mot Venezuelas demokrati kommer i första hand inte från Chavéz eller från någon kubaisering utan från oppositionen. Oppositionen har som bekant redan genomfört en statkupp. De har med stöd av USA mördat människor för att destabilisera landet och de sprider systematiskt lögnaktig propaganda genom den största delen av media som de kontrollerar. Detta är ytterligare en sak som svensk media förvrider. Man får i Sverige känslan av att Chavéz kontrollerar median i Venezuela. De flesta tidningar och tv-kanaler är dock privata och kontrolleras av oppositionella.
DN ledaren påstår också att vänstern försvarar diktaturer i Latin Amerika med motiveringar som att på exempelvis Kuba har folk det bättre än i något annat fattigt land i Latin Amerika. Här sätter DN den demokratiska fanan högt. Och visst jag håller med om att man ska kritisera Kuba för att landet är diktatoriskt (vilket man inte ska göra om Venezuela för då ljuger man). Men om man gör en sådan indirekt jämförelse med andra länder i Latin Amerika så hävdar man att de övriga länderna ligger långt före Kuba när det gäller demokrati. Detta är bara sant när man diskuterar saken i formell mening. Majoriteten av länderna i Latin Amerika är inte fascistiska diktaturer för tillfället. Men i majoriteten av länderna är demokratin en mycket tunn fasad.
Historien har visat att varje gång de styrandes makt är hotad och särskilt om detta innebär att också grannen i nors intressen är hotade har fasaden krackelerat. Bakom fasaden står det alltid uniformsklädda män med vapen. Så visst i många länder har medborgarna den formella rätten att rösta. Men de ska akta sig för att rösta fel. De ska alltså rösta på en borgare som företräder de rikas intressen och som låter USA och Spanien mfl suga ur landet. Så länge det fungerar så så är allt frid och fröjd och demokratiskt.
De flesta vet att det kan vara farligt att organisera sig politiskt i ett land som Colombia. Att regeringen ser mellan fingrarna när fascistmiliserna dödar bönder och andra som hävdat sina rättigheter. Att sådana saker också sker i exempelvis ett ”demokratiskt” land som Mexiko är det inte lika många som vet. Själv har jag träffat en indiankvinna i Mexiko som var med i en kvinnoorganisation. Beväpnade män hade vid ett tillfälle tvingat ut henne i skogen och visat henne ett hål i marken. De hade förklarat att om hon inte slutade med politiken skulle hålet bli hennes grav. När jag träffade henne var hon fortfarande aktiv.
I Mexiko förekommer också omfattande valfusk, korruption och repression mot och mord av politiska aktivister. Sådant står det inte så mycket om på DN:s ledarsidor. Men det klart. Mexiko är ju ett demokratiskt land (=marknadsliberalt).
Andra bloggar om (bloggar.se): Colombia, demokrati, diktatur, DN, Imperialism, Kuba, Latinamerika, lögner, Mexiko, propaganda, USA, VenezuelaPosted in Ideologi, Världen, liberalism, media having no comments »
Den här bloggen skrivs av medlemmar i Ungsocialisterna. Varje individ står för sina egna åsikter i respektive inlägg. Bloggens funktion är att utveckla vårt eget skrivande och tänkande genom fritt raljerande i bloggvärlden.
Ungsocialisterna