Frihet efter 500 år av tortyr!
I ett latinamerika som i allt större utsträckning slår sig fri från epitetet “USA’s bakgård”. En kontinent som i flera hundra år varit en Gott och blandat påse för de västerländska kapitalintressena är det tråkigt att se svensk mediaetablissemangets rapportering. En rapportering så historielös, en rapportering med sådan hänsynslöshet mot de som folket i latinamerika kämpat i 500 år för måste uppmärksammas.
Det började med oss Europeer som totalt tömde landet på rikedom med 150 miljoner döda som följd. Vi skickade ner 8 miljoner människor till döden, i förmodligen världens största silvergruva, för att möjliggöra den Europeiska industrialismen. Att en indian överlevde mer än fyra års arbete gruvstaden Potosi var mycket ovanligt. Gruvorna som tömdes på metaller och de bördiga landskapen som förstördes av Europeernas profitmaximering kan räknas otaliga. Latinamerikas straff var dess rikedom.
När USA fått sin självständighet tog de över dödandet och utsugningen. Resultatet blev att det idag inte finns ett enda land i hela Latinamerika som inte fått känna på deras nordliga grannes välvilliga dödande. Ibland sägs det att det handlat om störtandet av socialistiska regeringar, men det är ett grovt missförstånd. Att benämna alla demokratiska framsteg i Latinamerika som kommunistiska konspirationer var endast retorik för att rättfärdiga sitt handlande i västvärlden. Drivkraften har istället legat i att det aldrig får skapas “ett bra exempel”. Om ett folk lyckas lyfta sig själva ur sitt eget elände skulle detta få ohanterbara konsekvenser i resten av kontinenten för de amerikanska företagen.
Ett bra exempel är Guatemala: 1944 efter en liberalt präglad revolution påbörjades en jordreform för att stärka den kapitalistkt präglade bondeekonomin. Jordreformen berörde endast improduktiva landområden och alla markägare ersattes med statsobligationer. Dessutom startades sociala program för att få bukt med analfabetismen. Problemet var det ökända företaget United Fruit, idag Chiquita, och dess intressen i landet. En internationell mediakampanj startades och OAS (Organization of American States) skrek hysteriskt “Järnridån håller på att ner över Guatemala”. 1954 var USA tvugna att visa Guatemala vad som var tillåtet och vad som inte var tillåtet: amerikanska F-47:or bombade landet sönder och samman. Nio år senare sade Dwight Eisenhower:
Vi tvingades att göra oss av med en kommunistisk regering som hade tagit makten
Idag är Guatemala en av latinamerikas fattigaste länder.
USAs ekonomiska intressen är inte mindre i Latinamerika idag. Den enda anledningen att det inte fungerar med samma retorik som 1912 är att det fanns, både under 50-talet, men också idag en annan internationell opinion som motsätter sig nyliberalism och imperialism:
Den dag är inte långt borta då vårt land kan markeras med tre stjärnbarner lika långt ifrån varandra: ett i nordpolen, ett i Panamakanalen och ett i sydpolen. Hela halvklotet kommer i realiteten tillhöra oss. Det gör det ju redan moraliskt på grund av vår överlägsenhet - President William H. (USA) 1912
Det är i detta historiska perspektiv man måste se USAs krampaktiga försök att bevara sitt inflytande i i Latinamerika. Man kan tycka vad man vill om Hugo Chavez i Venezuela och Rafael Correa I Ecuador, men att förneka dem rätten att ta tillbaka det som tillhör deras folk är inget annat än gammal unken kolonialrasism.
Att Latinamerika nu blir allt mer självständigt är glädjande och vi får hoppas att latinamerikas folk får den utveckling de är värda. Efter två månader i Venezuela har jag åter fått tillbaka den politiska lågan och kommer behandla Chavez i framtida inlägg med en kritik från vänster. Det enda jag kan försäkra er om såhär i förväg är att aldrig läsa DN eller SvD när det gäller rapportering kring Chavez. Ett tips är http://www.venezuelanalysis.com/
Roya & Matilda skriver om svensk migrationspolitik. Svensson om liberalism. Trotten om Niklas Wykman hot om avhopp. Henrik Alexandersson om EU’s nya förslag att registrera alla bloggar. Arbetarens Klimatblogg skriver om platteve.
Andra bloggar om (bloggar.se): Chavéz, chiquita, DN, frihet, guatemala, Latinamerika, media, Politik, svd, Sydamerika, tortyr, USA, VenezuelaRelaterade inlägg
Posted in Sydamerika, Världen, media
juni 25th, 2008 at 12:51 f m
Mycket bra inlägg Perka, man får nästan lite gåshud, av hur bra din retorik är. Det är verkligen ett viktigt inlägg som görs här och behandlar, vågat, kritiskt vad USA faktiskt gör i världen, och inte minst i Latinamerika.
juni 25th, 2008 at 5:22 f m
Hur menar du att “Vi skickade ner 8 miljoner människor till döden, i förmodligen världens största silvergruva, för att möjliggöra den Europeiska industrialismen.”? Det mesta av silvret gick val till Spanien, och detta innan det man kallar industrialismen ens hade borjat (och dessutom kom industrialismen senare i Spanien an tex England). Tyvarr anvandes ocksa det mesta av det Spanien roffade at sig i SydAmerika mest till lyxkonsumption och inte att skapa nagonting vettigt.
juni 25th, 2008 at 1:32 e m
[...] länkar (Google Bloggsök) Frihet efter 500 år av tortyr!Är detta hemligheten om FRA-lagen?Irrationell fördom tycks fortfarande bestå i det offentliga [...]
juni 25th, 2008 at 6:22 e m
Hej! Bra inlägg! Jag kan rekomendera att läsa Adam Smith , historiker Fernand Braudel och senast Robert Marks the origins of the modern world . Alla tre bekräftar bilden som beskrivs här. Det är också sant att “kommunismen” hotet har använt mot ren nationalistiska, socialdemokratiska or tom verklig liberala regeringar. Det finns hur mycket littaratur som helst om det. Bra inlägg som sagt!! Om jag får rekomendera min agna bloggar:
http://bolivariannewsagency.wordpress.com/
http://xkorpion.wordpress.com
;=)
juni 26th, 2008 at 9:10 e m
Lars:
Det flera komponenter att förhålla sig till. Dels var smugglingen av bland annat Holland och England omfattande. Jag kommer inte ihåg exakta siffror, men det rörde sig uppskattningsvis om 30% av det totala guld- och silverflödet.
Det guld som väl tog sig till Spanien åts upp av de enorma statsskulder som Spanien hade vi den tiden och den lilla klick som blev kvar användes till, precis som du säger, lyxkonsumtion hos överklassen.
De skulder som Spanien ålagts sig behövde betalas tillbaka till de Europeiska storbankirerna i Italien, Florens och Tyskland, Ausburg. Det var här som pengarna från Spaniens rån av latinamerika hamnade.
Detta i sin tur skapade de nödvändiga kapital som var ett måste för att den industriella revolutionen kunde sätta igång. Värdet på det guld som togs från Latinamerika var lika med värdet på alla investeringar i hela Europa fram till slutet av 1800-talet.
Det finns därför en direkt relation mellan vår rikedom och deras fattigdom. Precis som jag skrev: Latinamerikas straff var dess rikedom.
juni 26th, 2008 at 9:19 e m
Adam:
Det är väldigt trevligt att du läser vår blogg. Dina kommentarer peppar oss.
Tyvärr vet jag inte vad filmen du heter menar, men en film som rekommenderas är The revolution will not be televised om Venezuela. Mycket intressant.
En bok, som behandlar tortyren av latinamerika från USA:s sida, är “CIA:s och USA:s verklige utrikespolitik” av William Blum. Extremt bra uppslagsbok för den som vill se USA:s förbrytelser världen över.
btw, dina kommentarer godkännes automatiskt.
juni 27th, 2008 at 1:21 f m
“Detta i sin tur skapade de nödvändiga kapital som var ett måste för att den industriella revolutionen kunde sätta igång. Värdet på det guld som togs från Latinamerika var lika med värdet på alla investeringar i hela Europa fram till slutet av 1800-talet.”
Har du nagra kallor till dessa pastaenden?
Har ar en bra artikel om den industriella revolutionen:
http://en.wikipedia.org/wiki/Industrial_Revolution
Tycker det ar lite langsokt att mena att det stulna guldet fran Spanien pa nagot satt var en forutsattning eller orsak till industriella revolutionen. Ungefar som att havda att er favorit Trotsky egentligen var Tsarist da hann anvande hus, fabriker, soldater med mera som skapades under Tsar-tiden.