18 000 barn dör dagligen av undernäring. Smaka på orden igen, 18 000 barn dör dagligen av undernäring. Förresten gör mer än så, försök föreställa dig hur något av de här barnen känner – vad det tänker – innan det förvandlas till en siffra på din dataskärm. Vad ett av dessa 18 000 barns föräldrar tänker och känner.

Ibland kan det verka som att det är lätt att glömma bort det som är allra viktigast när det gäller just dessa barn och människor. Just att de är människor. Men det klart, när man verkligen tar det till sig, att de där flimrande platta overkliga figurerna på tv:n faktiskt är människor så går man sönder inombords. Såren läks bäst när man byter kanal till något feelgood program. Och om man ändå ska titta så är ju absolut det bästa tillfället att göra det den gång per år då det är gala säsong. När nån välavlönad backslick tv-snubbe står på scen – presenterar band och skriker om hur generösa bidragen till de fattiga är. De slår alla rekord i år igen!

Pengarna som samlas in på välgörenhetsgalor gör ju så klart nytta. Det är inte det som är min poäng. Det är bara att det glättiga konceptet känns så äcklande i sammanhanget.

Sen finns det ett annat problem med galorna. De framställer problemet som att orsaken till att folk dör av svält beror på brist på mat och alltså i slutändan pengar.

Så är det inte. Det finns ingen brist på mat i världen! Mat förstörs dagligen för att inte priserna ska sjunka och produktionen bli olönsam. I exempelvis Kanada betalar i denna stund regeringen ut pengar till fläskproducenter om de slaktar sina grisar och hindrar dem från att komma ut på marknaden där de skulle dra ner priset.

FN:s jordbruks och livsmedelsorganisation (FAO) har räknat ut att med dagens matproduktion, om den skulle fördelas mellan alla människor på jorden, skulle garantera alla 2800 kalorier per dag. Långt över vad som krävs för god hälsa.

Detta sker dock inte. Istället dör dagligen tusentals människor på grund av matbrist medan man på andra ställen bokstavligen bränner mat.

Problemet är alltså inte som det framställs i galorna brist på mat och pengar. Det är fördelningen och hur denna skeva fördelning skapats av politiska och ekonomiska institutioner. Det är vissa människors ekonomiska och politiska intressen som styr sådana saker. Nu talar jag främst inte om elaka diktatorer utan vita män med välstrukna skjortor. Män som säkerligen pratar om hur de på jobbet räddar världen innan de kysser sin vackra fru god natt.

Det är männen på Världsbanken, IMF och WTO mm. Det är dessa män som förhandlar med och pressar fattiga länder att ställa om sin matproduktion för att de fattiga länderna ska få lån som de är i skriande behov av.

Ett exempel är Haiti. Haiti producerade för 20 år sedan 95 % av allt ris som de själva konsumerade. De var alltså i princip självförsörjande när det gällde den vara som är den viktigaste stapelvaran för dess befolkning. 1995 tvingade IMF Haiti att sänka sina tullar på ris. Från 35 till 3 %.

I USA, liberalismens och frihandelns hjärta, råder inte samma restriktiva nyliberala politik. Här subventionerar staten risodlare med över 200 $ per odlad hektar. När Haiti sänkte sina tullar strömmade med andra ord det amerikanska riset in i landet och konkurrerade ut många av de lokala producenterna. Idag importeras den största del av det ris som Haitiborna äter. Med de stigande priserna har många inte längre råd att äta.

Ett sätt som människor på Haiti fyller magen just nu är med lerkex. De bakar alltså kex där huvudingrediensen är lera! Inte för näringen, så klart, utan bara för att slippa känna den plågsamma hungerkänslan.

En annan sak som IMF mfl gör när de tvingar fattiga länder att förändra sin politik är att få dem att producera för export. Detta gör att de går från mindre jordbruk som odlar för de lokala behoven till jätte jordbruk som odlar en enda exportvara. Detta leder inte bara till att jordarna utarmas utan också till att människorna blir beroende av importerad mat. De blir med andra ord beroende av världsmarknadens fluktuationer och priser.

Än en gång, svält – att 18 000 barn dör dagligen har inget att göra med brist på mat. Det är istället en faktor som är lika reglerad av marknaden som priset på skjortor. Liberalismens osynliga hand styr inte bara priser den styr också tillgången på fattiga människor i världen. När den osynliga handen styrs i den riktningen så kan miljoner människor dö. Marknaden har inget behov av deras existens.

Vill du läsa mer på ämnet så kan jag rekommendera en artikel i ”röda rummet”. Det är nr 2 2008. Där kan du också få receptet på lerkex. (tyvärr verkar nya numret inte ha kommit upp på hemsidan i skrivande stund men de lägger nog upp den snart och om inte annat så finns det många andra intressanta artiklar där)

Andra bloggar om (Technorati): gala, Haiti, Ideologi, IMF, kapitalism, liberalism, svält, välgörenhet, Världsbanken, WTO

Andra bloggar om (bloggar.se): gala, Haiti, Ideologi, IMF, kapitalism, liberalism, svält, välgörenhet, Världsbanken, WTO

Relaterade inlägg

• Svälten och kapitalismen (4)
• Primitiva borgare (6)
• Fattigdomen minskar åtminstone inte i Latinamerika! (6)
• Att reda ut liberalernas argument (9)
• Spiken i kistan för nyliberalismen (3)