Rasism
Rasism
Rasism och rasistiska argument började användas regelmässigt i och med kolonialismen. Då behövde länderna i Europa argument för att ursäkta sin blodiga erövring och exploatering av tredje världen. Nu för tiden används rasism och rasistiska argument mest för att skydda och försvara den egna positionen i samhället från andra grupper.
Rasism och främlingsfientlighet finns förmodligen, i en eller annan form, i alla länder och alla kulturer över hela jorden.
Människor med ett annat utseende, språk eller religion än det som kallas normalt, diskrimineras och särbehandlas. Det kan handla om att inte få jobb, sämre lön, att inte få komma in på krogen, att inte få delta i demokratiska val etc. Det kan också handla om att bli utsatt för trakasserier, hot och våld.
Kanske är det så att hundratusentals år av mänsklig utveckling har lärt oss att vara avvaktande till saker, företeelser och människor vi inte känner. Den stora frågan är om detta är någonting som vi som individer eller samhällen, ska uppmuntra?
I de länder där känslor av denna typ har bejakats eller frammanats har det alltid slutat med en katastrof för åtminstone ett folk eller en befolkningsgrupp. USA, Tyskland, Rwanda, Jugoslavien, Turkiet, Sydafrika, Israel, alla är de exempel på länder där rasism och nationalism fått katastrofala följder.
- Demokratisk rasism?
I olika länder i Europa har på senare tid högerextremistiska, nationalistiska och rasistiska partier fått en hel del politisk makt och inflytande. Så fort dessa partier får inflytande börjar skiktningen och kategoriseringen av människor i grupper som ställs mot varandra. Infödda personer har total tillgång till demokratiska rättigheter, bidrag, social service, de har arbete och relativt sett, en hög levnadsstandard och utbildningsnivå. För invandrare däremot, försämras de ekonomiska och sociala rättigheterna. De förvägras delta i de demokratiska processerna, de får inte jobb och vägras rätten att söka hjälp av de sociala myndigheterna. Det blir ett A-lag, och ett B-lag, precis som i Sydafrikas apartheidstat.
Demokrati går ut på, och utgår ifrån, att alla människor är lika mycket värda och ska behandlas lika. Utifrån denna enkla grund är det lätt att se att rasism och främlingsfientlighet går tvärt emot demokratin och de demokratiska idealen. Där rasismen vinner inträde, försvinner demokratin i motsvarande grad. Ett samhälle där bara en viss kategori människor har demokratiska rättigheter är inte demokratiskt.
- Svensk rasism
Sverige var under 1900-talets början ett av de ledande länderna vad gäller biologisk rasism. Förmodligen hade detta sina rötter i den svenska nationalromantiken där man vurmade för det svenska och urnordiska. Man inrättade ett rasbiologiskt institut vars uppgift var att visa att den ariska rasens överlägsenhet gentemot de andra raserna .
Efter kriget och Nazitysklands förlust las det rasbiologiska institutet ner och visionen om Per-Albin Hanssons folkhem lanserades.
Folkhemmet var ett samhälle som byggde på konformitet och auktoritetstro. Grupper i samhället som inte passade in i detta system, som resande eller romerna, sågs på och behandlades, med stor misstro.
Det gick inte heller särskilt bra för rasistiska och fascistiska grupperingar. Det fanns inget utrymme för dem, dels efter kriget och dels efter Förintelsen. Dessutom var ekonomin i ständig tillväxt. Folk fick det bättre materiellt.
På 70-talet började det synas sprickor i välfärdsstaten och som ett brev på posten började olika rasistiska grupperingar växa fram. Under 80-talet bildades BSS (Bevara Sverige Svenskt) som kom att utvecklas till partiet Sverigedemokraterna som idag har delats i två fraktioner, Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. De moderna rasisterna tillämpar inte längre biologisk rasism, istället tillämpar de kulturell rasism. De pratar inte längre om den överlägsna vita rasen som inte bör blandas med mindre värda raser. Istället pratar de om den överlägsna västerländska kulturen som förstörs av att blandas med ”primitiva” kulturer.
Moderna rasister lägger ner stor möda på att visa att människor från främmande kulturer är våldsamma och brottsliga. De nämner däremot inte med ett ord alla brott och våldshandlingar som begås av svenskar. Som en alldeles logisk följd av den kulturella rasismen är t ex mordet på Fadime Shahindal, resultatet av den kurdiska kvinnoförtrycks- och våldskulturen. Däremot har, enligt dom moderna rasisterna, inget av dom cirka tjugo årliga mord som svenska män begår på svenska kvinnor, någonting alls med en svensk kvinnoförtrycks- eller våldskultur att göra.
Nationalism
Man brukar kalla 1800-talet för nationalismens århundrade. Det var då idén om en samhörighet mellan människor genom att de tillhörde samma nation blev en politisk kraft att räkna med. Under 1900-talet har denna idé kostat miljoner och åter miljoner människor livet. Folkmordet på armenierna , Hitlertysklands alla förbrytelser, andra världskriget, folkmordet i Rwanda och krigen i det forna Jugoslavien. Ännu fler miljoner har fått sina mänskliga rättigheter undertryckta av nationalismen, kurder, palestinier, indianer, sydafrikaner, olika ursprungsbefolkningar. Alla har de fått lida för att ett annat folk, en nation, har ansett sig stå över andra, anser sig ha större rättigheter än andra. Nationalismen är blodsbesudlad.
- Sund nationalism
Nationalismen är, har alltid varit och kommer alltid att vara ett överhetens redskap för att hålla ihop samhället.
Nationalismen ser samhället som en organism och förnekar att det finns inneboende intressemotsättningar och konflikter inom en nation. Den förnekar eller förminskar skillnaderna mellan klasserna, konflikten mellan arbete och kapital och ojämlikheten mellan könen. I sin strävan att hålla ihop nationen, organismen, kroppen, brukar nationalister ofta hemfalla åt konformitet, inget får sticka ut, inget får vara för olika, alla måste passa in i mallen.
Istället betonar den att motsättningen och konflikten finns utanför den egna gruppen, det egna landet, den egna nationen. Man håller ihop nationen och samhället, genom att varna för fienden utanför, det må sedan vara invandrare, feminister, socialister, homosexuella. Dessa element är sjuka och riskerar att smitta resten av samhällskroppen. Därför måste dom rensas ut. Ibland kan man höra frågan: Vad är det för fel på lite sund nationalism?
Svaret är enkelt: Det finns ingen sund nationalism!
Nationalismen är osund och har till sin karaktär stora likheter med den som olika religiösa sekter uppvisar: Inga konflikter inåt, fienden finns utanför. Dom utanför den egna gruppen ljuger, alternativt, är inte värda att lyssna på eller ta hänsyn till.
- Demokratisk nationalism
Nationalismen har genom hela sin historia frambringat så kallade starka män. Bismarck, Hitler, Mussolini, Franjo Tudjman, Milosevic, Robert Mugabe, alla är de, eller har varit övertygade nationalister. Det är heller ingen slump att det var Nationalistpartiet som införde och förvaltade apartheidsystemet i Sydafrika. Kännetecknande för alla dessa män och deras regimer är att de varit synnerligen odemokratiska, synnerligen korrupta och synnerligen inblandade i krig. Nationalism och demokrati går helt enkelt inte ihop. Dom har visat sig vara ett motsatspar och där de kommit samman, är det alltid demokratin som fått stryka på foten.
- Svensk nationalism
Sverige har varit ovanligt förskonad från den nationalistiska sjukan. Det höll på att smälla i seklets början vid unionsupplösningen med Norge men makthavarna var då så rädda för kraften i den framväxande arbetarrörelsen och dess antimilitarism att dom valde att backa. Under första världskriget liksom det andra, valde de nationalistiska kretsarna, det vill säga överklassen, att stödja Tyskland, oavsett om det var den gamla storgodsadeln eller nazisterna som satt vid makten. Efter andra världskriget mer eller mindre försvann nationalismen från den politiska kartan i Sverige och den har väl egentligen varit försvunnen sen dess. Krampaktiga försök har gjorts av diverse nazistpartier för att blåsa liv i nationalismen men inget försök har varit särskilt lyckat. Det senaste allvarliga försöket var när man lanserade vikingarocken i början på 1990-talet med texter som hyllade den mystiska svenska forntiden, Ultima Thule, då allt var så mycket bättre och annorlunda. Dom flesta människor förstod dock att den där mystiska urtiden var skapad, att den aldrig funnits, och att samhället då som nu, var uppdelat i dom som ägde rikedom och dom som inte ens ägde sina egna liv.
Som situationen är nu måste risken för att nationalistiskt politiskt genomslag på bred front betecknas som obefintlig.
Den “Tredje positionen”
En del av nazistiska ideologier har ofta varit föreställningen om att man är “varken vänster eller höger”. Man menar då att den nazistiska ideologin har helt andra utgångspunkter än de etablerade politiska ideologierna. Vilket delvis är sant, eftersom de flesta politiska ideologier på ett eller annat sätt säger sig sträva efter människan frigörelse, medan nazism rätt och slätt eftersträvar diktatur. Men utifrån nazisternas synsätt representerar den “tredje positionen” snarare något annat och nytt, något som inte behöver ta hänsyn till traditionella maktstrider.
Egentligen är detta naturligtvis nonsens, eftersom fascism och nazism helt klart kan placeras på den yttersta högerkanten. Att man plockar in några retoriska eller taktiska element från vänstern förändrar ju inte ideologins målsättning. Ytterst grundar sig föreställningen om den “tredje positionen” dessutom på antisemitiska konspirationsteorier. Dess förfäktare påstår att judarna står bakom både liberalism/kapitalism och socialism/kommunism och på det sättet “styr” människorna. Genom att intar den “tredje positionen” kan man enligt denna föreställning undvika att bli styrd.
- Ideologiblandning
I praktiken består den “tredje positionen” oftast av en ganska flexibel blandning av ideologielement från vänster och höger. Redan namnet på det tyska nazistpartiet (”Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet”) antyder ju att man ville kombinera extremt nationalistiskt tankegods med en slags folklig socialism. Man kan hitta rötterna till dessa föreställningar i den s k nationalbolsjevism, som var ganska utspridd Tyskland mellan världskrigen. Det fanns också personer inom nazistpartiet som ville stärka partiets socialistiska profil, samtidigt som man skulle bibehålla dess nationalistiska och rasistiska ideologi. De fann dock aldrig gehör hos Hitler.
En ganska lång tid förde den tredje positionen en tynande tillvaro i nazistiska sammanhang. Viktigt blev den först i slutet av 1980-talet, när organisationen International Third Position (ITP) grundades av Derek Holland i England. ITP har sedan dess samlat en hel del internationella kontakter, allt ifrån italienska terrorister och rumänska fascister till amerikanska militanta abortmotståndare. Senast i raden av internationella nazikontakter är svenska Nationaldemokraterna, som bjöd in Derek Holland till konstituerandet av sitt ungdomförbund.
Parallelt med ITP:s ökande vikt har den tredje positionen som ideologi vunnit mark i internationella nazistkretsar. Tyska Nationaldemokratiska Partiet (NPD) använder sig exempelvis av många metoder och retorik från 70-talets utomparlamentariska vänster. Man har gått ifrån att vara ett ganska gubblastigt högerextremt parti till att vara en rörelse präglad av många unga skinnhuvuden och aktiviteter på gatan. Allt under devisen “revolutionär kamp för en nationell socialism”.
- “Tredje positionen” i Sverige
I och med bildandet av Nationaldemokraterna (Nd) har den tredje positionen gjort sitt intåg även i Sverige. Helt i linje med den “tredje positionen” konstatera de i sin partibeskrivning att “nationaldemokraterna passar ideologiskt inte in på den traditionella höger-vänsterskalan, utan grundar sig på vad som är sunt och naturligt för människan.” Sunt och naturligt verkar för Nd t ex betyda att man låter snart sagt hela Stockholmsavdelningen av Nationell Ungdom gå över till Nationaldemokraterna. Nationell Ungdom är den öppet nazistiska organisationen Svenska Motståndsrörelsens ungdomsförbund.
Likheterna till tyska NPD är slående. Skillnaden är bara att NPD snart kan kommer att förbjudas i Tyskland på grund av dess öppet nazistiska karaktär, medan Nd fortfarande försöker framstå som ett legitimt och demokratiskt parti här i Sverige. Denna möjlighet att dölja sin verkliga agenda är en av den “tredje positionens” verkliga styrkor och gör det än viktigare att avslöja vad som döljer sig bakom den städade fasaden.