”Äktenskapet” mellan marxism och feminism har liknat äktenskapet mellan man och hustru sådant det tecknas i den engelska civilrätten: marxism och feminism äro ett, och detta ena är marxism. De nyare försöken att integrera marxismen och feminismen är otillfredsställande för oss feminister eftersom de inordnar den feministiska kampen under den ”större” kampen mot kapitalet. Vi kan fortsätta vår liknelse och säga att vi antingen behöver ett sundare äktenskap eller skilsmässa.”
Heidi Hartmann, ur Det olyckliga äktenskapet mellan marxism och feminism.

I ett kapitalistiskt samhälle är ingen individ ur de lägre klasserna fri. Vi arbetar i kapitalisters företag, eller reparerar deras utslitna arbetskraft på vårdinrättningar. Vi gör det utan större inflytande över arbetstid eller arbetssituation. Vi finns till hands för kapitalisterna som en billig reservarmé av arbetslösa och vi lever i en värld där lagarna skyddar deras intressen, där få värden är så väl skyddade som äganderätten. När vi ställer för höga krav kan kapitalisterna flytta sin verksamhet till ett annat hörn av världen och lämna oss utan försörjning. Därför är kapitalismen mäktigare än valda politiker.

Kapitalismens förtryck av dem som tvingas sälja sin arbetskraft drabbar såväl kvinnor som män. Men samtidigt har kapitalet gemensamma intressen med det system som förtrycker kvinnor.
I början av Europas industrialisering insåg kapitalet att män med hemmafruar arbetade bättre än män vars fruar lönearbetade. Kvinnans konkurrenskraft i form av låg lön var inte lika avgörande i en tid när barn användes som arbetskraft. Att utnyttja kvinnors arbetskraft i hemmet i stället för i fabriker och på byggen framstod förmodligen som önskvärt för både kapitalister och för manliga arbetare.

Fortfarande tjänar kapitalet på kvinnlig arbetskraft eftersom kvinnors löner är lägre än mäns. Patriarkatet tjänar på det genom att många kvinnor med barn blir mer eller mindre ekonomiskt beroende av mannen i den heterosexuella kärnfamiljen.
De könsstereotyper vi lever i passar som handen i handsken för kapitalismen. Ett kapitalistiskt samhälle tjänar mycket på att kvinnor uppfattas som känslostyrda och vårdande. Kvinnor arbetar fortfarande för dåliga löner i impopulära yrken, ofta inom vården. Det är yrken som inte producerar något mervärde, åtminstone inte när patienterna inte kan betala vad vården kostar. Eftersom många kvinnor dessutom arbetar halvtid för att kunna utföra det mesta av arbetet i hemmet, tillhandahåller de dessutom gratis arbetskraft som krävs för att samhället ska fungera. Hemmet behålls då fortfarande som en frizon där män har särskilda privilegier, eftersom de slipper utföra delar av detta obetalda arbete. (Även om det ofta framställs som om det är kvinnor som är privilegierade eftersom de får lov att bestämma i hemmet).

Vi kan alltså konstatera att patriarkatet och kapitalet fungerar som varandras stöttepelare. I ett samhälle där kapitalism råder, blir kvinnans totala frigörelse omöjlig, eftersom kapitalismen ständigt försöker pressa ned priset på arbetskraften, och eftersom de patriarkala strukturerna upprätthålls just genom att kvinnor tjänar för lite pengar för att försörja en familj. Genom den sortens analyser har marxistiska feminister kunnat bidra till en förståelse för sambanden mellan ekonomiska strukturer och kvinnoförtryck.

Men förhållandet mellan marxismen och feminismen är inte utan problem. När marxismen analyserar förtryck, så gör den det ur perspektivet att det är det ekonomiska systemet som utgör grunden för maktobalans (och därmed förtryck och konflikter) mellan människor. Många marxister har historiskt upplevt klassorättvisorna som den grundläggande utgångspunkten för all kamp, och inte sett hur könsorättvisor av olika slag skär igenom en del av klassgränserna och bildar ett delvis eget mönster.
Med olika grader av bångstyrighet har marxister hävdat att avskaffandet av kapitalismen också kommer att upphäva könsorättvisor. Kvinnokamp är således samma sak som kvinnlig klasskamp, menar dessa marxister. Vi anser att de senaste århundradenas utveckling visar att bilden inte är så enkel. Kvinnokamp handlar inte bara om ekonomi, olika sätt att se på kön kommer att tränga sig in i varje aspekt av livet och att vi måste utmana dessa mönster. Innan, under och efter ett socialistiskt systemskifte.